Funderingar en ledig dag

Satt igår kväll en lång stund i telefon med en kompis som också är lärare, men på ett yrkesgymnasium. Vi hamnade i skolprat som vanligt när allt annat hade avhandlats. Hon är på väg ut ur sin lärarkarriär, hennes ämne har försvunnit(?) ur skolans kursplan. Hur konstigt är inte det? Om skolan nu ska spegla samhället och ett ämne som behandlar ekonomi, företagsamhet och entreprenörskap försvinner- hur tänker man då?

Det är min första fråga som hänger kvar sedan igår.

Vi kom även in på huruvida datorer är bra eller dåligt för eleverna i skolan. Hennes verklighet (1-1 dator sedan fem år) är att elevernas resultat försämras, de ägnar allt för stor tid åt spel och Facebook och bara en bråkdel av tiden åt skolarbete. Trots att de får otroligt stimulerande och genomtänkta uppgifter, jag fick exempel som gör mig grön av avund… På senaste uppgiften blev endast hälften av eleverna klara med sin uppgift, de hade fyra veckor heltidsarbete och så som uppgiften beskrevs för mig borde de rimligtvis lätt klara det i gymnasiet. Mina sjuor hade löst det på kortare tid gissar jag.

Min verklighet är att jag inte kan hejda mina elever i deras arbete, de producerar mer än jag förväntat mig i uppgiften, de jobbar hemma trots att jag inte bett dem för att de kan, helt enkelt och för att de är måna om att göra bra ifrån sig. Jag är helnöjd, förutom att de datorer vi fått inte riktigt håller måttet och pajar då och då. Det är tufft att lösa skolarbetet för elever som har sin dator inlämnad flera veckor…

Vad är då skillnaden? Jag har en skolglad och motiverad klass i grundskolan, hon har en klass som består av elever som inte vill vara i skolan. De har valt sin inriktning i skolan för att de måste välja något, kanske inte kom in på annat? Jag arbetar i en skola som ingen får välja- alla går nio år i samma system. Hon arbetar i en miljö där lärarna är specialiserade i sitt ämne och eleverna inte vill ha deras specialistkompetens. Hon, med flera har byggt sin lärarutbildning på sin yrkeskompetens. Flertalet grundskollärare har inte det utan har mycket grundare “verklighetskunskaper” i sitt ämne.

För den hälft som gjorde klart uppgiften i gymnasieskolan har det troligtvis stor betydelse att ha förmånen att ha 1-1 dator med tanke på att de ska rustas för en verklighet inom media. Det hade troligtvis inte spelat någon roll för den andra hälften om de har tillgång till dator eller inte. Traditionell katederundervisning hade möjligen fått dem att sitta tysta och stilla (sovande) eller så hade de inte dykt upp alls? Det trista är att min kompis fokus hamnade på besvikelsen över de som inte fixade i stället för att se de framsteg den andra hälften gjorde.

Varför i hela fridens namn ska de elever som trots otroligt genomtänkta uppgifter har ett så bristande intresse för sin egen utbildning ens få ta upp en plats på gymnasiet?

Det är min andra fråga som hänger kvar sedan igår.

Kan man rädda alla genom att tvinga till “utbildning”?

Är gymnasiet en ursäkt för att man ska hålla ungdomar sysselsatta?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s