Att arbeta med språket i slöjden

Skärmavbild 2014-01-10 kl. 18.41.30

I morse när jag kastade mig in i slöjdsalen med telefonen i högsta hugg, scrollandes genom twitterflödet fick jag syn på en fråga om slöjden. Till mig? Wow! Hur gärna jag än ville kasta mig över den fanns det inte tid till det. Och det var nog lika bra det för ju mer jag tänker på det, desto svårare blir det att svara på frågan. Och läsförståelse? Alltså, vi läser inte så mycket i slöjden, mest instruktioner. Men så klart, orden ska eleverna ju förstå så det är väl mer glosor och ordförståelse vi arbetar med.

Hur jag jobbar med läsförståelse? “Det beror på” skulle svaret kunna börja. Det beror ju på vem eleverna är, men så är det ju alltid med all undervisning. Kanske så just för att vi utgår från språket och vår förståelse av stoffet, vad som ska göras och hur vi förstår vad som förväntas av oss.  Till mig kommer det numera bara elever som gått i svensk grundskola och haft slöjd i många år och de har för det mesta en väldigt god allmänspråklig förmåga.

När jag började mitt första jobb som färdig lärare arbetade jag i en skola med otaliga nationaliteter, det var så många språk och så mycket aktiviteter som kretsade kring just språket och det nog blev en bra första skola för mig. Jag fick ofta sätta min flexibilitet på prov. Där var det inte ovanligt att jag mitt i terminen kunde mötas av en ny elev som inte kunde ett enda ord svenska och som ville komma in i min sal för att ha slöjd med sin nya klass. Detta utan att någon berättat för mig att gruppen skulle utökas med ännu en. Konstigt nog verkade man vara av den uppfattningen att slöjd, då arbetar man ju med händerna. Då gör det inte så mycket att man inte kan någon svenska. Hur absurt är inte det?

Där gjorde jag så att jag tog hjälp av modersmålslärarna som var anställda av skolan och arbetade med studiehandledning. Jag bad dem vara med och tolka så fort de hade tid så att vi i alla fall hade reglerna i slöjden klara för oss (spring inte omkring med saxen, var ett exempel på saker jag ville ha fram på ett tydligt vis), så att ingen blev skadad. Med deras hjälp kunde jag göra små ordlistor i ordböcker på de vanligaste språken. Jag hade det svenska ordet bredvid det ex somaliska och sedan en slags hemmasnickrad fonetisk stil. Då kunde jag och eleven titta på hur det svenska ordet såg ut för ex “att brodera” och vi kunde med teckenspråk reda ut saker. Men det tog tid och var inte särskilt effektivt. Och jag kan väl tillstå att jag slarvade en del med de delar av slöjden som inte har med hantverket att göra. Tiden och språkstödet räckte inte.

Både den andra och den tredje skolan jag arbetat på har haft större delen helsvenska elever och de förstår lätt när jag talar om för dem att det inte är tillåtet att leka med saxarna i sina klasskamraters hår. Däremot har det gått upp för mig hur litet deras slöjdordförråd är.

Oj vad långt det blev om detta men, HUR jobbar jag då med orden som är svåra?

Ibland när vi introducerar nya arbetsområden gör jag ordlistor tillsammans med eleverna men eftersom jag hittills inte haft så många fasta planeringar för eleverna utan de i stället har fördjupat sig i valfritt arbete blir det här ingen regelbunden aktivitet. Jag har en     ordlista i min slöjdblogg men den är sorgligt mager. Kan å andra sidan bero på att bloggen bara funnits en termin och är under uppbyggnad. NU när jag startat en ny frisk  termin och faktiskt gjort fasta planeringar för alla, kan detta bli en del av vårt gemensamma arbete: att samla på ord med förklaringar! (Här blev det ett typiskt exempel på att man, när man formulerar sig i text kommer på nya tankar. Utvecklande!)

Annars är nog elevernas loggböcker det ställe i slöjden där vi, förutom i samtalet arbetar mest med språket. Jag använder Google drive med individuella, delade dokument där loggarna blir ett samtal och inte som elevernas anteckningsbok. Det innebär många loggar  för mig att läsa och svara på varje vecka (strax under 200) men jag ser att det är värt så mycket. I loggen kan eleven ta ett foto på en del av en instruktion och i detalj beskriva vad det är som är svårt. Är det ett ord som är svårt (tvärnåla) eller är det ett begrepp (räta mot räta) så kan jag förklara. Det blir inte pinsamt att visa att man inte förstår heller, det är ju bara jag som ser. Eftersom jag har mer tid och ro än jag har på lektionerna så kan jag förklara och använda ännu fler ämnesspecifika ord i stället för att som man ibland gör, gestikulera och visa med händerna. Slöjdspråket blir tydligare i skrift, inbillar jag mig. Och jag tänker att eleverna, precis som jag när jag skriver det här, får syn på vad de gör och vad orden egentligen innebär när de själva ska sätta dem i ett sammanhang.

Jag märker att det är väldigt svårt för mig att ge konkreta tips, kanske för att jag fortfarande efter 13 år letar mig fram och provar, utvärderar och provar nytt. En sak kan man dock inte komma ifrån; eleverna vill och måste få arbeta med händerna och den tid vi har i slöjden räcker dåligt till. Det är alltid svårt att hinna med allt man vill. Det självklara svaret borde vara samarbete med andra ämneslärare för att hjälpas åt att ge sammanhang. Jag tänker på de tillfällen jag pratar om den skitiga bomullshanteringen i världen. Var finns mina kollegor i NO och SO då? Jag har inte själv tillgång till hela det fackspråket och för eleverna blir tillvaron absurt indelad, något den inte är i det riktiga samhället utanför skolans väggar.

Ett långt svar på en kort fråga, men jag måste verkligen fundera vidare på det här…

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s