Category Archives: Blogg

Vissa dagar är lugnare än andra

Och då får man konstigt nog mindre tid. Hur hänger det här ihop, är det så att man är så uppjagad och stressad de dagar allt går i ett rasande tempo att man bara faller in i en välgörande koma när eleverna inte bankar på dörren?

Image

Jag tenderar att hamna framför datorn. Idag har jag växlat mellan att bedöma 4 grupper åttor, Twitter, Facebook, kolla mailen och tillbaka igen… Effektiv är jag inte och det kryper i hela kroppen för jag känner ju att jag borde…göra något. Alltså något handfast- sortera bland broderigarnerna eller laga tryckknappsmaskinen men jag kommer mig inte för. Och jag måste ju bli klar i datorn först, alla åttors omdömen ska vara klara på söndag och jag hinner inte jobba i helgen. Och framför allt måste jag bli klar med att ge åttorna den deltidsbedömning jag lovat fixa nu när projektet närmar sig sitt slut. Så deadline i morgon…

Idag började jag nio och hade första lektionen kvart över två. Åttorna jag skulle haft är på PRAO. Och visst hade jag elever, två tjejer i nian som inte var klara med sina arbeten från förra terminen kom in och satt och jobbade och då kan jag inte låta bli att lyssna på deras småprat. Det var mycket snack om betyg och gymnasieval och jag är rätt säker på att dessa två ligger i det övre skiktet när det gäller snittbetyg. Jag hajade till när de kom in på huruvida de var värda sina höga betyg. Den ena sa:

-Men det är väl ok ändå om du har A i det ämnet, då kommer du in på gymnasiet.

-Men, om jag inte har gjort mig förtjänt av betyget så kommer jag ju inte att klara pluggandet sedan. Och jag frågade läraren om jag verkligen var värd betyget men han kunde inte förklara. Och lärare är ju så, de vet inte så mycket om vad som gäller med betygen, allt beror ju på hur de tolkar systemet. Och då kanske de lärarna på gymnasiet tolkar det annorlunda?

Och jag tänkte att det är ju för förvirrande. Här sitter jag och gör betygsmatriser där jag försöker förklara vad som krävs så konkret som möjligt. “Kan trä symaskinen, kan felsöka symaskinen, kan variera mellan olika stygn i broderiet för att uppnå olika uttryck…” och jag hoppas att det hela blir lite tydligare. Jag pratar ofta om förmågorna som övas i slöjden och jag uppmuntrar eleverna att göra så många fel som möjligt så att det får många chanser att bli bättre. Just det jag håller på med nu, fyller i bedömningsmatriser till alla elever när det är en fjärdedel av projektet kvar så att det har en chans att visa kunskaper på den nivå de vill. Är det någon mening? Nu var det ju inte mig de pratade om idag tjejerna, men ändå. Det tar ju rätt mycket tid det här med bedömning. Jag kanske borde lägga min tid på annat i stället. Om det ändå blir otydligt och om det är så att detta är min tolkning av bedömningsgrunderna.

I morgon börjar jag också nio och första och enda gruppen kommer klockan ett… Idag hann jag bedöma alla elevarbeten, i morgon ska jag gå igenom allt igen fast andra kunskapskrav, svaren hittar jag i loggböckerna.

Undrar om jag hinner…

Slöjdens roll i framtidens skola

Har nu äntligen tagit mig tid att lyssna igenom hela digiskols hangout med Karin Nygårds och Terese Raymond. Någonstans mitt i kom slöjdämnet upp som en viktig del i införandet av digital kompetens i svensk skola.

Det är så skönt att höra att det finns fler med samma tankar som jag, att det faktiskt finns en motvikt till det som de senaste åren varit mer vanligt, nämligen frågan varför vi överhuvudtaget har slöjd som obligatoriskt ämne i skolan när man hellre skulle satsa den tiden på IT. Jag har velat ställa mig på barrikaderna och gapa och skrika varje gång det kommit upp. På de 3 skolor jag hunnit arbeta på under mina 13 år som lärare har jag i egenskap av slöjdlärare (inte svenska) varit den enda eller en av få på skolan som inte bara använt datorn som en dyr skrivmaskin eller ett uppslagsverk.

Jag bara längtar tills den dag jag får möjlighet att utöka slöjdens repertoar med digitalt broderi, programmering och byggande. Möjlighet att nosa på det som sker i textil utveckling i Borås skulle vara underbart!

MEN till alla er som vill lyfta in detta viktiga i slöjden, se också till den faktiska verkligheten. Vi har inte TID! Som svensklärare ser jag eleverna jag undervisar ca 3 gånger i veckan, som slöjdlärare endast en gång. Och det blir ofta avbrott i verksamheten (idrottsdagar, temadagar…) som gör att det kan gå tre till fyra veckor mellan lektionerna. Som det är idag är det svårt att motivera eleverna att ens lyssna på en genomgång, de vill bara få arbeta med händerna och de skriker i protest när lektionen är slut och det är dags för dem att lämna plats för nästa grupp som vill in i salen.

Saker som är kreativa behöver mer tid, det tar en stund att komma i skapa-mode och det går inte att skynda på. Om det vore möjligt skulle jag se schemat i verkstadspositioner så att det finns tid och ro att skapa. Jag har gärna slöjd i långa pass med bild och teknik, våra ämnen är så lika varandra. Kreativiteten måste få mer utrymme i den svenska skolan.

Tills dess kan jag bara försöka hålla min dröm om en slöjd-makerspace levande…

Att arbeta med språket i slöjden

Skärmavbild 2014-01-10 kl. 18.41.30

I morse när jag kastade mig in i slöjdsalen med telefonen i högsta hugg, scrollandes genom twitterflödet fick jag syn på en fråga om slöjden. Till mig? Wow! Hur gärna jag än ville kasta mig över den fanns det inte tid till det. Och det var nog lika bra det för ju mer jag tänker på det, desto svårare blir det att svara på frågan. Och läsförståelse? Alltså, vi läser inte så mycket i slöjden, mest instruktioner. Men så klart, orden ska eleverna ju förstå så det är väl mer glosor och ordförståelse vi arbetar med.

Hur jag jobbar med läsförståelse? “Det beror på” skulle svaret kunna börja. Det beror ju på vem eleverna är, men så är det ju alltid med all undervisning. Kanske så just för att vi utgår från språket och vår förståelse av stoffet, vad som ska göras och hur vi förstår vad som förväntas av oss.  Till mig kommer det numera bara elever som gått i svensk grundskola och haft slöjd i många år och de har för det mesta en väldigt god allmänspråklig förmåga.

När jag började mitt första jobb som färdig lärare arbetade jag i en skola med otaliga nationaliteter, det var så många språk och så mycket aktiviteter som kretsade kring just språket och det nog blev en bra första skola för mig. Jag fick ofta sätta min flexibilitet på prov. Där var det inte ovanligt att jag mitt i terminen kunde mötas av en ny elev som inte kunde ett enda ord svenska och som ville komma in i min sal för att ha slöjd med sin nya klass. Detta utan att någon berättat för mig att gruppen skulle utökas med ännu en. Konstigt nog verkade man vara av den uppfattningen att slöjd, då arbetar man ju med händerna. Då gör det inte så mycket att man inte kan någon svenska. Hur absurt är inte det?

Där gjorde jag så att jag tog hjälp av modersmålslärarna som var anställda av skolan och arbetade med studiehandledning. Jag bad dem vara med och tolka så fort de hade tid så att vi i alla fall hade reglerna i slöjden klara för oss (spring inte omkring med saxen, var ett exempel på saker jag ville ha fram på ett tydligt vis), så att ingen blev skadad. Med deras hjälp kunde jag göra små ordlistor i ordböcker på de vanligaste språken. Jag hade det svenska ordet bredvid det ex somaliska och sedan en slags hemmasnickrad fonetisk stil. Då kunde jag och eleven titta på hur det svenska ordet såg ut för ex “att brodera” och vi kunde med teckenspråk reda ut saker. Men det tog tid och var inte särskilt effektivt. Och jag kan väl tillstå att jag slarvade en del med de delar av slöjden som inte har med hantverket att göra. Tiden och språkstödet räckte inte.

Både den andra och den tredje skolan jag arbetat på har haft större delen helsvenska elever och de förstår lätt när jag talar om för dem att det inte är tillåtet att leka med saxarna i sina klasskamraters hår. Däremot har det gått upp för mig hur litet deras slöjdordförråd är.

Oj vad långt det blev om detta men, HUR jobbar jag då med orden som är svåra?

Ibland när vi introducerar nya arbetsområden gör jag ordlistor tillsammans med eleverna men eftersom jag hittills inte haft så många fasta planeringar för eleverna utan de i stället har fördjupat sig i valfritt arbete blir det här ingen regelbunden aktivitet. Jag har en     ordlista i min slöjdblogg men den är sorgligt mager. Kan å andra sidan bero på att bloggen bara funnits en termin och är under uppbyggnad. NU när jag startat en ny frisk  termin och faktiskt gjort fasta planeringar för alla, kan detta bli en del av vårt gemensamma arbete: att samla på ord med förklaringar! (Här blev det ett typiskt exempel på att man, när man formulerar sig i text kommer på nya tankar. Utvecklande!)

Annars är nog elevernas loggböcker det ställe i slöjden där vi, förutom i samtalet arbetar mest med språket. Jag använder Google drive med individuella, delade dokument där loggarna blir ett samtal och inte som elevernas anteckningsbok. Det innebär många loggar  för mig att läsa och svara på varje vecka (strax under 200) men jag ser att det är värt så mycket. I loggen kan eleven ta ett foto på en del av en instruktion och i detalj beskriva vad det är som är svårt. Är det ett ord som är svårt (tvärnåla) eller är det ett begrepp (räta mot räta) så kan jag förklara. Det blir inte pinsamt att visa att man inte förstår heller, det är ju bara jag som ser. Eftersom jag har mer tid och ro än jag har på lektionerna så kan jag förklara och använda ännu fler ämnesspecifika ord i stället för att som man ibland gör, gestikulera och visa med händerna. Slöjdspråket blir tydligare i skrift, inbillar jag mig. Och jag tänker att eleverna, precis som jag när jag skriver det här, får syn på vad de gör och vad orden egentligen innebär när de själva ska sätta dem i ett sammanhang.

Jag märker att det är väldigt svårt för mig att ge konkreta tips, kanske för att jag fortfarande efter 13 år letar mig fram och provar, utvärderar och provar nytt. En sak kan man dock inte komma ifrån; eleverna vill och måste få arbeta med händerna och den tid vi har i slöjden räcker dåligt till. Det är alltid svårt att hinna med allt man vill. Det självklara svaret borde vara samarbete med andra ämneslärare för att hjälpas åt att ge sammanhang. Jag tänker på de tillfällen jag pratar om den skitiga bomullshanteringen i världen. Var finns mina kollegor i NO och SO då? Jag har inte själv tillgång till hela det fackspråket och för eleverna blir tillvaron absurt indelad, något den inte är i det riktiga samhället utanför skolans väggar.

Ett långt svar på en kort fråga, men jag måste verkligen fundera vidare på det här…

Makey makey+slöjd=❤️️

Läser om nästa veckas inspiratör i Digiskol, Carl Heath och klickar mig vidare i länkarna. Hamnar på MaKey MaKey, som jag hört talas om lite vid andra tillfällen.

“We are inspired by the Maker Movement. We want to help people start to think of themselves as Makers and agents of change. When you have the “Maker’s Mindset,” you know you can change the world.”

Så här svarar skaparna av MaKey MaKey på frågan varför de skapat produkten. Och det klickar till i mig- det är ju precis det här som jag försöker framhålla när vi diskuterar varför vi ska ha slöjd på kursplanen i en modern skola.

Lär dig tänka själv, känn din förmåga. Våga prova. Tro på att du kan. Om och om igen. Alla misstag är lärdomar. FAIL är inget annat än first attempt in learning.

Och DET är vad vi sysslar med i modern slöjdundervisning. Lärdomar.

When you have the “Maker’s Mindset,” you know you can change the world.

Vi förändrar världen!

Konceptet skola

Skolvårens träff tidigare i höst hade ju en frågeställning som handlade om vad som behövs från nationell nivå för att stötta att skolan blir en lärande organisation där det inte bara är lärare som lär elever utan där alla lär av varandra.

Ja vad kan man göra på nationell nivå. Mer pengar? Mer tid? Det är kanske det enkla svaret men hur ska då denna tid och alla pengar förvaltas? För det måste ju bli ett resultat, eller hur. Helst ett mätbart, för det gillar vi ju i skolan. Jag har tänkt mycket på det här och jag tror inte alls förslagen ovan hjälper. Det har ju provats förut, det här med satsningar på skolan, nu senast i och med alla förstelärartjänster som vi i och för sig inte sett nyttan av ännu. Men man kanske kan sluta sig till att det råder en viss förvirring om hur man i de olika kommunerna tänker arbeta med denna satsning? Även i olika delar av staden skiljer det sig åt. Varför blir det så här? Har man styrt för lite på nationell nivå?

Ja ja, jag vet, vi vill ju ha kvar vår frihet att göra lite som vi vill och det är ju inte fel, jag uppskattar jättemycket att det inte finns en exakt manual som jag måste följa varje dag, i varje lektion men…Det här är ju för stort, det kan vi väl bara enas om.

Då flyger fan i mig och jag börjar tänka på ett helt annat sätt…

I Sverige har vi några ganska stora koncept som verkar funka bra. Jag tänker på IKEA och H&M. I Prag såg jag för några månader sedan en Kapp Ahl butik på ett köpcenter. Jag gick inte in för den vet man ju hur den ser ut. Och ändå är det just det jag far efter. På IKEA finns exempelvis de blå och gula färgerna. Man kan köpa köttbullar med lingonsylt både i Italien och i Bryssel. Och jag hittar bokhyllan Billy…Det finns till och med tydligt formulerat på deras “lediga jobb”-sida (jodå, jag har lusläst den…) hur den typiska IKEA-andan är och att man som anställd förväntas följa den. H&M gör likadant. Det är tryggt och man känner igen sig. Kan vi som jobbar i skolan lära oss något där? Eller kanske de som är i den översta nivån och styr skolan?

Tänk om varje barn i Sverige kunde möta samma slags skola, i stil med det man gör på någon av dessa framgångsrika kedjor? Det skulle inte spela roll vilken skola man hamnar i för man har samma förutsättningar att lyckas var man än går. Det finns samma tillgång till läromedel och digitala verktyg och det finns nyfikna, positiva pedagoger var man än kommer. Det finns ett koncept man arbetar efter i alla skolor och man har lärare som har tillgång till personlig fortbildning och en stimulerande arbetsmiljö överallt. Man ligger i framkant.

Jag vet. Vi lärare vill inte bli detaljstyrda men.

Jag bara lekte med tanken en stund.

Är det bara jag som inte kan koppla av?

Eller är det det jag faktiskt gör?

Sedan skolavslutningen har jag twittrat, varit på afkVarberg med Skolvåren, kollat länkar, lusläst kursplanen (igen), funderat på upplägg till hösten, provat nya appar… Jag börjar tro att jag är lite knäpp men jag kan ju inte komma på något annat att göra. Visst går jag en runda ut i trädgården och visst fixar jag med annat och träffar folk då och då men jag släpper inte tanken på skolan helt.

Antagligen är det för att jag vet att när terminen drar igång så finns det väldigt lite tid att tänka en tanke helt färdig och det kanske är semester i sig- att få en chans att reflektera över det man gör så många timmar varje dygn…

 

Följdfrågan blir…

Helt sant och rätt om kunskapen! Underbart nuförtiden att så många delar med sig av det de kan, många tar på sig rollen som borde vara min- lärarens. Inte för att det gör mig något, varsågod!

MEN vad blir då lärarens uppgift?

Jag tror att det är många som har väldigt svårt att hitta sin nya roll.

Jag tror inte att detta är något men på lärarutbildningen snappat och börjat omdefiniera.

Jag tror inte heller på att lämna de traditionella redan yrkesverksamma lärarna i sticket men vem ska hjälpa dem att hitta sin roll?

De som inte vill, de som verkligen vill behålla greppet om den enda sanna kunskapen. De som håller hårt i sina faktaböcker och räknar och plastar in.

Vad blir det av dem?

Och hur går det för deras elever…