Category Archives: #digiskol

Nu måste jag sammanfatta…

Efter att ha deltagit i Digitala skollyftet ett antal månader behöver jag sammanfatta det hela för mig själv. Hur har jag utvecklats? Hur har detta påverkat mitt arbete i den fysiska världen? Vad har mitt deltagande gett mina elever och min omgivning?

Sedan november när jag bestämde mig för att vara med har intresset och orken gått upp och ner med jämna mellanrum. Egentligen mest ner, och jag har kommit på varför tror jag. Jag gör inget annat än det jag gjorde förut. Jag har inte varit med om någon mindre revolution i och med mitt deltagande. Jag har hela tiden sedan jag blev färdig lärare år 2000 sökt efter sätt att göra saker tydligare, mer effektivt, på ett annat sätt allt för att underlätta för mig, för mina elever och för kollegor. Med hjälp av tekniken i datorerna. Från att samla omdömen inför utvecklingssamtal i ett hemmasnickrat exceldokument med filtrering till att dokumentera i slöjdportfolio. Detta var på tiden med datasal med bokningsschema, men jag lyckades sno åt mig två stationära datorer i slöjdsalen så vi klarade oss fint.

Med tiden har Göteborgs stad satsat på en digital plattform både för insamling av data, närvaro och liknande och för pedagogisk verksamhet. Jag är helt självlärd i allt vad IKT heter och har jobbat som en tok för att vrida och vända på den plattformen så att den arbetar MED mig och mina elever. Stadens plattform har inte räckt till utan jag har testat andra saker som Socrative, bloggar och annat. Saker som varit svåra att förklara med ord har jag visat med film.  Före Digitala skollyftet.

Min ursprungstanke var att tydliggöra elevens kunskapsutveckling med hjälp av elevexempel. När jag ramlade över @Askebacks exempel med Thinglink och julkalender gick det upp ett ljus. Jag gjorde snabbt ett antal filmer, en för vart och ett av de åtta kunskapskrav som finns i slöjdens kursplan. Jag blev inte nöjd. Innehållet må vara ok med det estetiska uttrycket lämnar mycket att önska. Det blev stopp.

Under jullovet fick tankarna ramla på plats och med hjälp av elevernas utvärderingar gjorde jag några nödvändiga förändringar. Framför allt fortsatte jag att utveckla sättet att tydliggöra kunskapskraven i förhållande till elevernas arbeten. Detta kommer jag att bygga vidare på under våren.

En annan sak mitt deltagande gett mig är att få upp ögonen för själva MOOC-tänket. Detta sätt att lära mer av andra, inte ensam med en bok. Jag hade planerat att låta mina nior skriva öppen loggbok i Wikispaces i stället för att enbart adressera mig. Detta fick jag tyvärr lägga på is då lektionerna är för få, jag aldrig träffat de här eleverna tidigare och de ska på en termin få sina slutbetyg av mig. Jag vågade helt enkelt inte experimentera med deras möjligheter att kommunicera sina kunskaper så jag kör det gamla beprövade sättet en termin till. Men håller kvar tanken…

Och sist men inte minst- det digitala skollyftet har gett mig ett ännu större utvidgat kollegie, något som är ovärderligt för mig som är ganska ensam på min arbetsplats. När de andra lärarna möts i informella samtal i korridor och arbetsrum är jag i slöjdsalen och tar hand om det relativt tidskrävande arbete det är att hålla material och redskap i ett aptitligt skick.  Det har varit otroligt inspirerande att följa de andra deltagarna i deras lärande. Ibland har jag kunnat vara till hjälp, ibland har jag kunnat stötta och peppa.

Nu har jag sammanfattat, men kommit fram till att det roliga bara fortsätter…

Slöjdens roll i framtidens skola

Har nu äntligen tagit mig tid att lyssna igenom hela digiskols hangout med Karin Nygårds och Terese Raymond. Någonstans mitt i kom slöjdämnet upp som en viktig del i införandet av digital kompetens i svensk skola.

Det är så skönt att höra att det finns fler med samma tankar som jag, att det faktiskt finns en motvikt till det som de senaste åren varit mer vanligt, nämligen frågan varför vi överhuvudtaget har slöjd som obligatoriskt ämne i skolan när man hellre skulle satsa den tiden på IT. Jag har velat ställa mig på barrikaderna och gapa och skrika varje gång det kommit upp. På de 3 skolor jag hunnit arbeta på under mina 13 år som lärare har jag i egenskap av slöjdlärare (inte svenska) varit den enda eller en av få på skolan som inte bara använt datorn som en dyr skrivmaskin eller ett uppslagsverk.

Jag bara längtar tills den dag jag får möjlighet att utöka slöjdens repertoar med digitalt broderi, programmering och byggande. Möjlighet att nosa på det som sker i textil utveckling i Borås skulle vara underbart!

MEN till alla er som vill lyfta in detta viktiga i slöjden, se också till den faktiska verkligheten. Vi har inte TID! Som svensklärare ser jag eleverna jag undervisar ca 3 gånger i veckan, som slöjdlärare endast en gång. Och det blir ofta avbrott i verksamheten (idrottsdagar, temadagar…) som gör att det kan gå tre till fyra veckor mellan lektionerna. Som det är idag är det svårt att motivera eleverna att ens lyssna på en genomgång, de vill bara få arbeta med händerna och de skriker i protest när lektionen är slut och det är dags för dem att lämna plats för nästa grupp som vill in i salen.

Saker som är kreativa behöver mer tid, det tar en stund att komma i skapa-mode och det går inte att skynda på. Om det vore möjligt skulle jag se schemat i verkstadspositioner så att det finns tid och ro att skapa. Jag har gärna slöjd i långa pass med bild och teknik, våra ämnen är så lika varandra. Kreativiteten måste få mer utrymme i den svenska skolan.

Tills dess kan jag bara försöka hålla min dröm om en slöjd-makerspace levande…

Att arbeta med språket i slöjden

Skärmavbild 2014-01-10 kl. 18.41.30

I morse när jag kastade mig in i slöjdsalen med telefonen i högsta hugg, scrollandes genom twitterflödet fick jag syn på en fråga om slöjden. Till mig? Wow! Hur gärna jag än ville kasta mig över den fanns det inte tid till det. Och det var nog lika bra det för ju mer jag tänker på det, desto svårare blir det att svara på frågan. Och läsförståelse? Alltså, vi läser inte så mycket i slöjden, mest instruktioner. Men så klart, orden ska eleverna ju förstå så det är väl mer glosor och ordförståelse vi arbetar med.

Hur jag jobbar med läsförståelse? “Det beror på” skulle svaret kunna börja. Det beror ju på vem eleverna är, men så är det ju alltid med all undervisning. Kanske så just för att vi utgår från språket och vår förståelse av stoffet, vad som ska göras och hur vi förstår vad som förväntas av oss.  Till mig kommer det numera bara elever som gått i svensk grundskola och haft slöjd i många år och de har för det mesta en väldigt god allmänspråklig förmåga.

När jag började mitt första jobb som färdig lärare arbetade jag i en skola med otaliga nationaliteter, det var så många språk och så mycket aktiviteter som kretsade kring just språket och det nog blev en bra första skola för mig. Jag fick ofta sätta min flexibilitet på prov. Där var det inte ovanligt att jag mitt i terminen kunde mötas av en ny elev som inte kunde ett enda ord svenska och som ville komma in i min sal för att ha slöjd med sin nya klass. Detta utan att någon berättat för mig att gruppen skulle utökas med ännu en. Konstigt nog verkade man vara av den uppfattningen att slöjd, då arbetar man ju med händerna. Då gör det inte så mycket att man inte kan någon svenska. Hur absurt är inte det?

Där gjorde jag så att jag tog hjälp av modersmålslärarna som var anställda av skolan och arbetade med studiehandledning. Jag bad dem vara med och tolka så fort de hade tid så att vi i alla fall hade reglerna i slöjden klara för oss (spring inte omkring med saxen, var ett exempel på saker jag ville ha fram på ett tydligt vis), så att ingen blev skadad. Med deras hjälp kunde jag göra små ordlistor i ordböcker på de vanligaste språken. Jag hade det svenska ordet bredvid det ex somaliska och sedan en slags hemmasnickrad fonetisk stil. Då kunde jag och eleven titta på hur det svenska ordet såg ut för ex “att brodera” och vi kunde med teckenspråk reda ut saker. Men det tog tid och var inte särskilt effektivt. Och jag kan väl tillstå att jag slarvade en del med de delar av slöjden som inte har med hantverket att göra. Tiden och språkstödet räckte inte.

Både den andra och den tredje skolan jag arbetat på har haft större delen helsvenska elever och de förstår lätt när jag talar om för dem att det inte är tillåtet att leka med saxarna i sina klasskamraters hår. Däremot har det gått upp för mig hur litet deras slöjdordförråd är.

Oj vad långt det blev om detta men, HUR jobbar jag då med orden som är svåra?

Ibland när vi introducerar nya arbetsområden gör jag ordlistor tillsammans med eleverna men eftersom jag hittills inte haft så många fasta planeringar för eleverna utan de i stället har fördjupat sig i valfritt arbete blir det här ingen regelbunden aktivitet. Jag har en     ordlista i min slöjdblogg men den är sorgligt mager. Kan å andra sidan bero på att bloggen bara funnits en termin och är under uppbyggnad. NU när jag startat en ny frisk  termin och faktiskt gjort fasta planeringar för alla, kan detta bli en del av vårt gemensamma arbete: att samla på ord med förklaringar! (Här blev det ett typiskt exempel på att man, när man formulerar sig i text kommer på nya tankar. Utvecklande!)

Annars är nog elevernas loggböcker det ställe i slöjden där vi, förutom i samtalet arbetar mest med språket. Jag använder Google drive med individuella, delade dokument där loggarna blir ett samtal och inte som elevernas anteckningsbok. Det innebär många loggar  för mig att läsa och svara på varje vecka (strax under 200) men jag ser att det är värt så mycket. I loggen kan eleven ta ett foto på en del av en instruktion och i detalj beskriva vad det är som är svårt. Är det ett ord som är svårt (tvärnåla) eller är det ett begrepp (räta mot räta) så kan jag förklara. Det blir inte pinsamt att visa att man inte förstår heller, det är ju bara jag som ser. Eftersom jag har mer tid och ro än jag har på lektionerna så kan jag förklara och använda ännu fler ämnesspecifika ord i stället för att som man ibland gör, gestikulera och visa med händerna. Slöjdspråket blir tydligare i skrift, inbillar jag mig. Och jag tänker att eleverna, precis som jag när jag skriver det här, får syn på vad de gör och vad orden egentligen innebär när de själva ska sätta dem i ett sammanhang.

Jag märker att det är väldigt svårt för mig att ge konkreta tips, kanske för att jag fortfarande efter 13 år letar mig fram och provar, utvärderar och provar nytt. En sak kan man dock inte komma ifrån; eleverna vill och måste få arbeta med händerna och den tid vi har i slöjden räcker dåligt till. Det är alltid svårt att hinna med allt man vill. Det självklara svaret borde vara samarbete med andra ämneslärare för att hjälpas åt att ge sammanhang. Jag tänker på de tillfällen jag pratar om den skitiga bomullshanteringen i världen. Var finns mina kollegor i NO och SO då? Jag har inte själv tillgång till hela det fackspråket och för eleverna blir tillvaron absurt indelad, något den inte är i det riktiga samhället utanför skolans väggar.

Ett långt svar på en kort fråga, men jag måste verkligen fundera vidare på det här…

Hur mycket man än anstränger sig…

Eftersom jag hade en extra vecka jullov (var sjuk sista veckan) så har jag hunnit tänka ganska mycket på hur jag ska fortsätta min resa med eleverna på min nya skola. Jag har ju dessutom deras utvärderingar till hjälp, de jag hann göra innan jag fick influensa vill säga.

Jag startade hösten med helklasser i slöjd, ovanligt enligt min erfarenhet och omöjligt om jag får tro en del kollegor i Facebookgruppen “Nationellt resurscentrum för slöjdämnet”. För att ha en chans att arbeta formativt och kunna synliggöra lärandet har jag använt loggböcker i google drive. Jag har alltså delat ett dokument med varje elev. Väldigt många elever har verkligen hatat dessa, bara några få har förstått och uppskattat dem.

I arbetet med att synliggöra lärandet har jag också använt de bedömningsmatriser som finns i vår skolplattform Hjärntorget. Dessa är exakt indragna från Skolverkets formuleringar och lite oprecisa för eleverna att förstå, men färgerna rött, gult och grönt förstår de ju… Det har varit svårt att hinna med att fylla i dem och jag har inte lyckats med det. Tänker nu i efterhand att det är ju klart, alla eleverna sysslar med helt olika saker och således måste jag gå igenom hela matrisen varje gång med varje elev i stället för att kolla över ett kunskapskrav med alla eleverna. Tänkte inte på det…

Så här kan en matris se ut

Eleverna (år 7-9) har fått arbeta väldigt fritt under höstterminen, dels för att jag anser att de fram till sjuan bör ha tillskansat sig så pass mycket grundkunskaper i tekniker att de kan fördjupa sig inom valfritt material och teknik och dels för att jag var nyfiken på att se vad de skulle välja om de fick tänka själv. Jag anade väl redan efter de första lektionerna att det var ett misstag…

Nu är det ny termin och nya tag! Jag deltar dessutom i Digiskol och har hittat lite nya forum att spåna idéer i. Framför allt har mitt fokus legat på att knäcka koden med att få eleverna att förstå vad det är meningen att de ska lära sig i slöjden och hur det de gör bedöms. Just nu i skrivande stund slår mig tanken att just att utgå från kunskapskraven kanske inte blir rätt? Då förstärker jag ju känslan att eleverna lär sig för betygen och inte för kunskaperna i sig? Men…hur ska jag göra annars? Jo visst, utgå från förmågorna, men det gör jag ju redan och de är ju så väldigt allmänna. Alltså är det kunskapskraven jag har försökt skriva så konkreta som möjligt samtidigt som jag kopplat dem till planeringen. Det känns så självklart att göra så när jag skriver detta, och jag har ju gjort så tidigare men inte konkret nog och inte med exempel på de olika nivåerna. Jag har som sagt inte varit riktigt nöjd och dessa funderingar har jag skrivit om här.

Med elevernas ord från utvärderingarna framför ögonen har jag bestämt mig för att finslipa följande under vårterminen:

Planeringar ska det finnas. Tydliga, helst roliga som alla ska arbeta med. Här finns exempel.

Loggböckerna ska finnas kvar men skrivas under lektionen, inte som tidigare, valfritt under slöjddagen. Jag har dessutom arbetat fram fasta förslag på frågor med utgångspunkt i kunskapskraven så att jag verkligen får in eleverna på att resonera i de banor jag sedan ska bedöma.

Kunskapskraven finns numera med konkreta exempel i varje planering.

Mina genomgångar i början av lektionerna åker ut. In kommer i stället en film med vad jag vill ha sagt. Det blir mer tidseffektivt och alla kan se den igen om de missar något.

Jag sjösatte detta i dag under hyfsat dåliga förutsättningar. Projektorn vägrade samarbeta (fick senare veta att det var fel på min adapter) och jag var tvungen att be eleverna sätta sig i grupper runt varsin dator för att se och lyssna på filmen jag förberett. Salen genljöd av min stämma från alla hörn, i otakt dessutom. Jag bad dessutom eleverna titta igenom och kommentera på den nya planeringen.

Resultatet av början på terminens nya grepp? Eleverna var jättepositiva! Nu återstår bara recensionerna från de andra grupperna. Puh!

Hur mycket man än anstränger sig…så är det värt all möda när det funkar!

Nu börjar jag komma igång igen

När förra terminen led mot sitt slut drabbades jag av fullständig internet-allergi. Troligtvis för att det blev för mycket med alla betyg som skulle sättas och alla tankar som skrek efter att få tänkas färdigt. Lämpligt nog fick jag influensa sista veckan också så jag hade inget annat val än att bromsa upp lite.

Jag ser då och då att deltagare börjat lämna in sina badge-ansökningar och det stressar mig lite, det går inte att förneka. Samtidigt vet jag inte om jag gjort så mycket att söka på. Eller jag har inte gjort något som jag inte brukar göra i alla fall. Mest fått nya inspirerande bekantskaper att bolla idéer med.

Jag tar tag i “mitt eget” först, planeringar för kommande termin, så får vi se om jag sedan mäktar med att på något sätt åtminstone sammanfatta vad jag egentligen gör digitalt i skolan, inspirerad av Malin Jönsson som jag är.

Igår och idag har jag tokjobbat med min slöjdblogg. Den var rörig och kom till på sommarlovet mellan två jobb när jag inte riktigt visste vad mitt behov var. Nu känns den så fräsch och ny och ren och jag är så stolt. Fast det tog tid att ändra alla kategorier…

Efter att jag snyggat till fick jag även  lagt in en planering där som jag tänker använda i år 7 till våren. Till största delen ligger mitt arbetsmaterial i Hjärntorget, Göteborgs stads plattform, en mer formell planering gjord i planeringsverktyget, individuella loggböcker, verktyg för mål och framsteg och bedömningsmatriser som är klickbara och tydliga. Eleverna finns inlagda i systemet och jag behöver inte skriva in något och det är ju bra. Men ack så trist! Däremot är det “lösenordssäkrat” så att det lämpar sig för bedömningar och liknande.

Därför länkar jag från Hjärntorget till bloggen och till blendspace (är inte riktigt klar där än) som jag ska använda som en slags anslagstavla på genomgångar och allmän inspiration. Jag är rätt nöjd med matrisen för kunskapskraven som jag också fick till, en utveckling av Camilla Askebäck Diaz julkalender som jag såg i början av december. Då var min tanke att göra en klickbar “matris-kalender” med kunskapskraven i slöjd, och den blev nästan klar men med så dålig bildkvalitet att det får ligga på is lite. Däremot har jag börjat göra en matris med förklaringar till varje planering, och märker att när jag väl gjort en kan jag lätt låna till en annan.

Det är lite rörigt att ha tre olika ställen för planeringarna men jag hoppas det bara blir så för mig. Hjärntorget är så stelbent och trist att inget ser lockande och proffsigt ut.

När jag var nästan klar med planeringen gjorde jag misstaget att se över terminens kalendarie för att på en höft beräkna antalet lektioner för mina 13 grupper. De åttor jag har på fredagar fick mig att tappa lusten för fortsatt planering. Av 23 veckor har de endast 11 lektioner… Det är förvisso en del lov och klämdagar men även temadagar, teatrar, idrottsdagar, PRAO…

Jag ger upp! För idag…

Nu tror jag att jag kan fånga tanken

Jag tänkte ju använda min påbörjade tanke om formativ bedömning som mitt personliga mål i det Digitala skollyftet, men jag fastnade ju hela tiden. Det jag under en lång tid grubblat över; hur jag skulle få in tydliga elevexempel i matrisen tänker jag dock inte älta mer för nu kör jag bara på min egen gamla, väl beprövade erfarenhet!

Varje dag i stort sett, hamnar jag i diskussioner med elever om hur de, med sitt slöjdarbete ligger till i förhållande till kunskapskraven och jag kom på att jag nog kan prova att förklara själv. Åtminstone till en början så att jag kommer igång med det här. Jag känner samma behov varje termin, särskilt nu när betygen närmar sig.

Camilla Askebäck Diaz, @askeback tipsade för ett tag sedan på Twitter om en möjlighet att göra en digital adventskalender på Thinglink och det klickade väl inte riktigt då, inte mer än att jag la länken på minnet. Sedan ramlade polletten plötsligt ner i kväll när jag satt på spinningpass och körde för fullt.

(Allvarligt, där kommer alltid de bästa idéerna. Undrar om någon tar illa upp om jag har block och penna med nästa gång?)

Nu återstår det att se om det här blir en så bra idé men jag tänker att jag ska ta den matris som finns i stadens plattform och använda den som bakgrundsbild till min kalender.

(Ja, jag vet, bilden är inte på något sätt mysig eller fin men jag hoppas den fyller sin funktion.)

IMG_0284

Sedan ska jag gå genom den steg för steg och göra en film till varje klick. För att det ska bli tydligt för eleverna så tänkte jag använda mig av deras favoritexempel på slöjdalster, den något tröttsamma kudden… Jag ska försöka visa steg för steg att den faktiskt har sin plats på alla stegen i matrisen beroende på tanken och arbetet eleven lägger bakom den.

Så håll i er för nu kör jag!

Makey makey+slöjd=❤️️

Läser om nästa veckas inspiratör i Digiskol, Carl Heath och klickar mig vidare i länkarna. Hamnar på MaKey MaKey, som jag hört talas om lite vid andra tillfällen.

“We are inspired by the Maker Movement. We want to help people start to think of themselves as Makers and agents of change. When you have the “Maker’s Mindset,” you know you can change the world.”

Så här svarar skaparna av MaKey MaKey på frågan varför de skapat produkten. Och det klickar till i mig- det är ju precis det här som jag försöker framhålla när vi diskuterar varför vi ska ha slöjd på kursplanen i en modern skola.

Lär dig tänka själv, känn din förmåga. Våga prova. Tro på att du kan. Om och om igen. Alla misstag är lärdomar. FAIL är inget annat än first attempt in learning.

Och DET är vad vi sysslar med i modern slöjdundervisning. Lärdomar.

When you have the “Maker’s Mindset,” you know you can change the world.

Vi förändrar världen!