Category Archives: Drömskolan

Slöjdens roll i framtidens skola

Har nu äntligen tagit mig tid att lyssna igenom hela digiskols hangout med Karin Nygårds och Terese Raymond. Någonstans mitt i kom slöjdämnet upp som en viktig del i införandet av digital kompetens i svensk skola.

Det är så skönt att höra att det finns fler med samma tankar som jag, att det faktiskt finns en motvikt till det som de senaste åren varit mer vanligt, nämligen frågan varför vi överhuvudtaget har slöjd som obligatoriskt ämne i skolan när man hellre skulle satsa den tiden på IT. Jag har velat ställa mig på barrikaderna och gapa och skrika varje gång det kommit upp. På de 3 skolor jag hunnit arbeta på under mina 13 år som lärare har jag i egenskap av slöjdlärare (inte svenska) varit den enda eller en av få på skolan som inte bara använt datorn som en dyr skrivmaskin eller ett uppslagsverk.

Jag bara längtar tills den dag jag får möjlighet att utöka slöjdens repertoar med digitalt broderi, programmering och byggande. Möjlighet att nosa på det som sker i textil utveckling i Borås skulle vara underbart!

MEN till alla er som vill lyfta in detta viktiga i slöjden, se också till den faktiska verkligheten. Vi har inte TID! Som svensklärare ser jag eleverna jag undervisar ca 3 gånger i veckan, som slöjdlärare endast en gång. Och det blir ofta avbrott i verksamheten (idrottsdagar, temadagar…) som gör att det kan gå tre till fyra veckor mellan lektionerna. Som det är idag är det svårt att motivera eleverna att ens lyssna på en genomgång, de vill bara få arbeta med händerna och de skriker i protest när lektionen är slut och det är dags för dem att lämna plats för nästa grupp som vill in i salen.

Saker som är kreativa behöver mer tid, det tar en stund att komma i skapa-mode och det går inte att skynda på. Om det vore möjligt skulle jag se schemat i verkstadspositioner så att det finns tid och ro att skapa. Jag har gärna slöjd i långa pass med bild och teknik, våra ämnen är så lika varandra. Kreativiteten måste få mer utrymme i den svenska skolan.

Tills dess kan jag bara försöka hålla min dröm om en slöjd-makerspace levande…

Advertisements

Makey makey+slöjd=❤️️

Läser om nästa veckas inspiratör i Digiskol, Carl Heath och klickar mig vidare i länkarna. Hamnar på MaKey MaKey, som jag hört talas om lite vid andra tillfällen.

“We are inspired by the Maker Movement. We want to help people start to think of themselves as Makers and agents of change. When you have the “Maker’s Mindset,” you know you can change the world.”

Så här svarar skaparna av MaKey MaKey på frågan varför de skapat produkten. Och det klickar till i mig- det är ju precis det här som jag försöker framhålla när vi diskuterar varför vi ska ha slöjd på kursplanen i en modern skola.

Lär dig tänka själv, känn din förmåga. Våga prova. Tro på att du kan. Om och om igen. Alla misstag är lärdomar. FAIL är inget annat än first attempt in learning.

Och DET är vad vi sysslar med i modern slöjdundervisning. Lärdomar.

When you have the “Maker’s Mindset,” you know you can change the world.

Vi förändrar världen!

Vilken är din TALANG

I år hade jag förmånen att få åka till London och gå på BETT-mässan. Sådant händer nog sällan lärare i Göteborg… Vi fick dessutom gå på en föreläsning med Sir Ken Robinson, det var verkligen rock’n’roll status. Vi köade så att svetten rann nerför ryggen och stämningen var på topp.

Vad han sa? I det exalterade tillstånd jag befann mig minns jag inte mycket, mer än att han började med att fråga:

“What’s your talent? Did anyone in school ever ask you what’s your talent?”

Han relaterade det till det faktum att så många i världen blir utbrända och lever liv de inte riktigt trivs i. I stället för att från början få odla det som man verkligen är bra på. Jag skulle önska att det faktiskt fungerade på det här sättet, att man redan från början får lära sig i det man har intresse och brinner för, i stället för att ständigt känna sig dum i huvudet för att man inte fattar vad läraren går igenom inför provet, man fattar det inte när man pluggar hemma och man fattar det inte heller när man får tillbaka ett kasst resultat på provet. Vad är då poängen? Jag är inte dum i huvudet, jag fattar bara inte just det som kommer på de där jävla proven! Men så mycket tid man ägnade åt att plugga sånt man aldrig fattade. Och fortfarande inte fattar. Det allra mest tragiska är att idag fyrtio år senare befinner mina elever sig i samma situation!

Så jag undrar…hur många av er brukar fråga era elever den allra viktigaste frågan? What’s your talent?

Jag gör det allt för sällan, men oftare nu än tidigare…